August Edward

Lillienstierna

 

 

 

 

 

 

 

August Edvard LILLIENSTIERNA (nr 888)

Födelse1791 - Wedbyholm (Wedbjörsbyn) i Holms socken på Dal i närheten v Mellerud.  Död 1879. Mor Christina Magdalena Koch. Far August Edward Lilliesierna.

 

Har skrivet sina memoarer år 1874 i boken "En åttioårings minnen". Han beskriver sig som något av en "odåga" i sin barndom på Wedbyholm och hos lekkamrater på granngården Rinnen. Han berättar om flera spännande resor han var med om som barn i Dalsland och i Bohuslän. En julhelg befann han sig på gården "Wrem i Bohuslän, hos Major von Döbeln" vars två söner Wilhelm och Condrad blev hans lekkamrater.

 

"Major Conrad Vilhelm von Döbeln köpte 1786 Stora Vrem, förbättrade egendomen med nya byggnader. Han dog den 21 december 1804 på Stora Vrem och begrovs den 4 februari 1805i Kville sockenkyrka.[10] Major Carl Adolf Edvard von Döbeln ärvde säteriet, men dog ogift redan den 5 november 1848 genom vid jaktolycka på Stora Vrem."

 

Denne Döbeln är en släkting till Georg Carl von Döbeln, som under många år var bosatt på kaptensbostället Önne i Järbo socken på Dal. Enligt Lillienstierna själv har han deltagit i kriget på Åland, där han då varit underlydande Georg Carl von Döbeln på Önne, som ju hade ett militärt CV utan motstycke men som av Lillienstierna beskrivs som en "fegis" då han vid uppbrottet från Åland var den som först tog sig över isen till Grisslehamn med häst och släde. I annan mera känd litteratur har återtåget från Åland beskrivits som en välplanerad reträtt med syftet att förhindra ett ryskt anfall mot Stockholm. Lilliensjerna själva befann sig i östra delarna av Åland och fick aldrig någon information gällande flykten till Sverige. Först efter en tid lämnade han sin post utan att få någon order om detta. Sådant beteende var enligt Lillenstierna  belagt med dödstraff. Vid sitt återtåg stötte han på många vettskrämda människor och tomma hus.

 

Vidare berättar Lillienstierna att han varit anordnare eller möjligen övervakare av en duell mellan två officerare i skogen väster om Vänersborg. Han påpekar att sådant förekom på denna tid trots att det var förbjudet. 

 

I det "civila" var Lillienstierna postmästare i Åmål.